Olikheter är bra...

Det är på tapeten nu att ställa olika diagoner på barn, så kallade bokstavsdiagnoser...ADHD, ADD m.m.  På TV har de just denna veckan Tema om diagnoser på människor, det är inte bara barn utan vuxna som får diagnoser först när de har blivit vuxna. En kvinna fick diagnosen ADHD när hon var över 40 vilket var en befrielse för henne. Hon fick på så vis svar på frågor om sitt beteende som hon brottats med och kunde få den hjälp hon behövde. Risken med att "det är bra att ställa diagnos" kan bli att det ställs onödiga diagnoser...jamena, barn som egentligen inte är speciellt avvikande blir tilldelad det. Kanske är man en person som behöver fler utmaningar i skolarbetet, har "överskottsenergi" eller som när man är 6 år så lever ben och armar ett eget liv och vill spralla helt utan kontroll. En professor på Lärarutbildningen sa: "Specialpedagogik är den sortens pedagogik man tar till när den Vanliga pedagogiken inte räcker till". Det kan man fundera på vad som menas. Har pedagoger i skolan inte tillräckliga hjälpmedel, kunskap eller ork rent utav. Det behövs i skolan professionell personal som kan Se och skilja på person och person.... för det är många aspekter inblandade och viktiga att ta hänsyn till i ett barns liv. Skolan har ett stort ansvar och behöver påvisa hur viktigt det är med olikheter oavsett diagnos eller ej och att olikheter är bra för att man ska komplettera varandra och kunna utvecklas och byta kunskaper med varandra. Det är bra för samhället. Alla är värdefulla.