Stress är inte bra för någon

Som ni alla vet så är stress inte bra för hälsan på många olika plan. Jag har en förmåga att stressa upp mig oerhört över små saker. Men jag är medveten om det och då är man ju ett stort steg i rätt riktning (som de säger, de som vet...)för att kunna kontrollera det. Nåväl, i går hade jag ett möte i stan och jag hade som vanligt, planerat allt så att barnen skulle hinna hem och jag kunde åka lugnt iväg. Men, det finns alltid ett litet Men, nu har jag en son som tar allt väldigt cool. Vi hade bestämt träff utanför hans skola 15.10 (han slutade då) för att jag skulle hinna köra hem honom och sedan åka till stan. Jag lämnar M hemma några minuter åker ner och ställer mig utanför Ls skola och klockan är 15.09. Väntar...väntar...väntar. Varje minut känns som en evighet. Om 15 minuter skulle jag vara på mitt möte!!! Jag gasar iväg och är irriterad och stressad såklart. Mumlar för mig själv att L får väl gå hem då, men hur kunde han göra såhär, vi hade ju bestämt träff 15.10!!! Jag tar svängarna på två hjul och gasar uppför sista backen...då ser jag honom. Lugn och harmonisk med sin väska på ryggen går han där så fridfullt på trottoaren. Jag tvärnitar, hytter åt honom att hoppa in fort som (!#?¤!) och L ser helt förvånad ut men vågar inget annat göra än att kasta sig och sin väska in i framsätet. Han stänger dörren samtidigt som jag rivstartar därifrån. Stackarn, frökens klocka stämde tydligen inte med min.... eller nåt, han ville så gärna förklara. Jag, uppstressad och arg bromsar in framför huset och försöker vara lugn men förklarar så snabbt jag kan att han får ta hand om M och maten finns i kylen. Sedan vet jag inte hur jag kom in till stan....nästan. Jag lyckades med bedriften att köra in till stan på 12 minuter eller nåt (ca 12km). Jag kom ialla fall inte mer än 3 minuter försent...enligt deras klocka och det var väl den klockan som var den viktigaste i detta fallet. Efteråt kan jag skratta åt mig själv så jag gråter men samtidigt finns det ju andra människor som kommer i kläm när man är så där stressad och uppjagad. Den här gången mina barn. Jag hade dåligt samvete men jag tror också att de har blivit begåvade med att förstå hurdan jag är och kan säga till mig om jag går till överdrift. Stress är farligt inget snack om saken. Ta bara när jag körde bilen i den här situationen, hade någon stackars varelse råkat vara framför min bil av någon anledning så hade det kanske varit klippt!? Sen min hälsa, ja den ska vi inte prata om...det är ju så att man får hjärtsnörp utan problem. För att inte tala om mitt ansiktsuttryck vid en sån här uppjagad händelse...skulle viljat se mig själv på video. Det hade varit årets komedi, jag lovar. Men nu...så här efterråt då jag förhoppningsvis har lärt mig någonting viktigt utav händelsen ( tex. varför jag inte kunde åkt ner till Ls skola mycket tidigare, då hade han sett mig och jag kunde skjutsat hem honom i lugn och ro) så kan jag koppla av, skratta till, dela med er. Ta´t lugnt och ta livet med humor, det underlättar. Men för allt i världen, det är bra att planera och vara ute i god tid, men om planeringen spricker så är det bättre att ta nåra djupa andetag, tänka igenom... ta det lugnt och se till så att ingen kommer till skada vare sig till kropp eller själ. Må gott!

Bilden: Ett danskt wienerbröd med choklad i mitten, favorit just nu. Kopp och fat köpt i Ungern.